Clara Pryde | Vimedbarn.se

Clara Pryde

Annons

Amning – Det som skulle vara så enkelt hur kunde det vara så j*vla svårt?!

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om den första tiden med Mateo och min upplevelse av amningen, min förhoppning är att kunna ge stöd till alla er fantastiska och starka mammor som inte riktigt får amningen att fungera! <3

Fösta dygnet sov Mateo ganska mycket men vi fick till några korta amningstillfällen, jag tänkte att detta ska nog gå vägen, det kändes bra!

Varje gång jag skulle amma ringde jag på klockan så att en barnmorska kunde ”kontrollera” att vi gjorde rätt. M hade svårt att få ett bra tag om ena bröstet så vi fick många tips, läs MÅNGA. För det var just det som gjorde att jag kände mig förvirrad och uppgiven, alla barnmorskor gav olika tips och lärde mig såklart det som dom tyckte var bäst. Jag vet att de alla ville väl men nu i efterhand känner jag att det vore bättre om de alla gav samma tips. Det skulle finnas någon steg för steg amningsmanual som innehöll alla tips i någon form av rangordning så att man sen kan få ta till det man känner funkar bäst för en själv, haha.:)

I alla fall, andra dagen kände jag att Mateo inte ”ville” amma så mycket, jag tror att jag hade svårt att läsa hans signaler. Detta ledde till att natt nummer två blev extremt jobbig. M bara skrek och skrek och hur jag än försökte ville han inte ta bröstet. Jag ringde på BM som kom in och försökte hjälpa till men han vägrade. Hon tyckte att han såg lite darrig ut, hon tog ett blodsocker och föreslog att vi skulle ge honom lite ersättning vilket vi gjorde. Efter det var det som att vi fick en helt ny bebis, han blev lugn och avslappnad. Jag la honom vid mitt bröst och han tog ett bra tag nu när han hade fått i sig lite mat.

Vi fortsatte att traggla och vi stannade tre nätter för att verkligen vara säkra på att vi fick amningen att fungera. När vi lämnade BB hade Mateo gå ner till 2700 och vi fick en tid på BB mottagningen tre dagar senare för att kontrollera hans vikt.

Väl hemma så kände jag aldrig att brösten blev så där hårda som alla sagt att de blir när mjölken runnit till men tänkte att det kanske inte blir så för alla. Vi ammade och ammade och ammade, minst varannan timme men blev oftast tätare än så Jag fick ett litet sår men jag upplevde annars inte att amningen gjorde så jätteont, det som var mest frustande var att inte få veta hur mycket han fick i sig!

Mateo somnade ofta väldigt snabbt vid bröstet och vi fick kämpa för att hålla honom vaken minst 15 min varje gång. Vid kontrollen när han var två veckor hade han inte kommit upp i sin födelsevikt än och hade bara gått upp ca 80 g på en vecka. Nu tyckte BM att vi behövde sätta in ersättning. Han skulle få ersättning fyra gånger det dygnet och så skulle vi tillbaka och väga dagen där på och vips så hade han gått upp 45 g till…

Jag kände mig så otroligt dålig, jag kunde inte ens ge mitt barn mat, det som skulle vara så enkelt hur kunde det vara så j*vla svårt?! Okej, så hur skulle jag göra nu? Jag visste att för varje mål ersättning vi gav så skulle han vilja amma mer sällan vilket skulle göra att produktionen inte skulle öka. Men han behövde ju ersättningen det visade vågen!

Vi kom fram till en plan där jag skulle helamma och sedan ge tillägg tre gånger per dygn. Så här höll vi på i två månader och tro mig jag ammade, ammade och ammade. Vissa dagar kändes det som att han fick i sig ordentligt och vi kunde hoppa något mål tillägg men vid varje invägning visade det sig ändå att han var i behov av ersättningen också. På kvällarna räckte aldrig amning, M kunde amma i timmar och blev tillslut bara frustrerad och arg vid bröstet. När han ammade somnade han oftast och när vi flyttade honom från bröstet börjande han skrika och ”picka” igen. Han hade liksom aldrig någon vaken nöjd stund av bara amning och sov kort och oroligt. Men efter ersättning kunde han antigen vara vaken eller sova 2-3 h i sträck.

Så här såg dagarna ut jag ammade i minst 45 min och efter det fick han ersättning vilket tog 30 min, vi hade också fått order om att amma varannan timme vilket innebar att det gick ca 30-45 min mellan varje matning. Oftast gick den tiden till att pumpa och försöka öka produktionen. Ni förstår, det tog i min värld upp orimligt mycket tid och stressen över att han inte fick sig tillräckligt/inte blev mätt och att jag var otillräcklig gjorde att jag inte alls njöt av den första tiden.

För mig var såklart det allra viktigaste att M mådde bra och växte som han skulle, med detta i mina tankar och att det var en orimligt varm sommar gjorde det så att vi succesivt gav några mer mål tillägg per dag.. Jag mådde inte alls bra och amningen började bli mer och mer ångestladdat för mig, det tog så himla lång tid och när han var ”klar” kunde jag aldrig veta om han var mätt.

När Mateo var två månader, bestämde jag mig för att ”nu får det vara nog”. Att ta beslutat om att sluta amma hade jag processat i många veckor, jag såg för och nackdelar men att äntligen få möjligheten att känna ett lugn över att han var mätt och att jag skulle få lite mer tid till att vara en bra och glad mamma övervägde. När jag hade tagit beslutet kände jag mig lättad, glad och nu kunde vi få en ny start. Vi vände på upplägget och gav honom ersättning alla mål och kompletterade med amning, under tre veckors tid trappade vi ner amningen och kunde därefter sluta helt.

Äntligen kunde jag se vilken fantastisk karaktär lilla M var, han var glad, sov bättre och kunde ha vakna stunder utan att vara missnöjd. Att sluta amma var det bästa beslutet jag har tagit. För oss funkade det aldrig 100%, det blev jobbigt och stressigt när M inte blev mätt. Vi fick inte till de där mysiga stunderna som jag hört många pratat om.

Att sluta amma gjorde mig till den bästa mamman till vår lilla Mateo! <3

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (0)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats